lördag 31 juli 2010

Lördagkväll på Näl

Ja så var det lördag kväll, livat värre på vårt lilla rum på 5 kvadrat, eller hur stort det nu kan vara....För den som kan göra annat än att titta på tv kan jag bara upplysa om att det är är typ sport, roliga filmklipp eller Family Guy-maraton ikväll. Tjohoo!! Jag har inte varit härifrån så mycket på över en vecka och det känns. Amningen går bara bättre och bättre så nu börjar det lukta hemfärd, inget är uttalat men man anar på sköterskorna att det inte är så många dagar kvar om det fortsätter i samma takt. Med rätt teknik och en en någorlunda pigg tjej så får hon i sig så mycket så att hon inte får någon mat alls via sonden vissa mål och det känns jättebra!!! :) Så bra så att vi skall få börja lära oss att tuta i henne alla vitaminer via napp i stället för sonden.Hon vägde 1850 gram igår kväll och det kan vara så illa att hon har gått ner i vikt under dagen om man får tro fadern, lämnade dom själva en liiiten stund på förmiddagen och under den tiden skall hon visst ha bajsat big time, 4 blöjor skall visst ha gått åt. Vi är ju många som vet hans förkärlek för att överdriva ibland men i detta fall så bedyrar han att det stämmer.;) När jag kom tillbaka fanns i ett spår av detta kaos som hade varit däremot en hungrig dotter som hade plats för mer mat.
Imorgon väntas mer besök, trevligt att ha något att se fram emot, dagen går så mycket fortare då!!!

torsdag 29 juli 2010

29/7

Ja då var det torsdag och första natten med lilla dottern på rummet är gjord. Mamma och pappa fick prova på att vara föräldrar på heltid och inte låna henne av landstinget då och då. Det gick bra men kändes lite ovant. Man sov med ena örat spetsat och lyssnade hela tiden att hon andades. Det blev inte så mycket amning som det var tänkt, för Miranda var väldigt trött och hade inte nog med kraft för att äta för egen maskin. Men nu så kommer vi att ha henne, hela tiden dygnet runt tills vi åker hem, på rummet.

På onsdagen fick Miranda bajsat ner sin far för första gången också. Tvärs genom blöja, body och byxor rann det. Det var andra dagen i rad som jag var med om att bli nedbajsad. Jag var med Zlatan & Messi hos veterinären på tisdagen för vaccinerings sprutor. Båda två var väldigt stressade och jag och min far fick lugna dom efter bästa förmåga. När vi var på väg hem kändes en obehaglig doft i bilen. Varken jag eller min far fattade var den kom ifrån och kom hem med katterna, och såg först när vi släppte ut dom ur sin bur att någon hade bajsat i buren och trampat i det. Så snabbt som tusan fick man fånga in katterna för inspektion innan de kletade ner hela huset. Det visade sig att Zlatan var den skyldige och fick således tvättas av. Han är ju inte en katt som är så lätt att ta hand om i sådana lägen så det var en riktig kamp för att få tvätta honom utan att bli sönderriven. Jag lyckades tillslut men klarade mig inte undan utan att få, ja, ni förstår....

På onsdagen var Mirandas mostrar Marie och Josefin på besök. Miranda var oartig och sov sig igenom hela spektaklet som vanligt. Men fina kläder fick hon och vi föräldrar fick en manual till henne. Bra! Då vet vi hur man ska ta hand om alla tänkbara situationer hädanefter. Tack!

Vi vägde Miranda efter besöket och nu visade vågen på 1800 gram. Bara 30 gram kvar till en dubblering från födelsevikten! Det känns som att hon tagit det klivet nu i skrivandets stund, men det får vågen berätta för oss imorgon.

Här kommer lite nya bilder!
Närstudie
Redo för första promenaden.
Lite trött.
Så nu är allt klart för promenad.
Farmor och farfar är på besök i solskenet.
Mallig farsa
Myser och väntar på mat
 Mormor Karin och Göran får säga hej!
Sara och Stefan hälsade på innan det bär iväg på solsemester.
Ligger hos mamma.
Första badet på rummet!

tisdag 27 juli 2010

Dag 41

Och så "firar" man 7 veckor på NÄL idag...........Nu känns det betydligt bättre när man kan ta ut lilltjejen på promenad, dagen går lite fortare då. igår hade vi ett par besök och idag blev det ytterligare ett strax innan lunch, "grannarna" kom förbi och fick sig en titt på underverket, en promenad och en glass i solen innan dom åker på solsemester.
Miranda fick jättefina kläder som kommer komma väl till pass när hon vuxit lite till, men vi är nog snart där, vägen stannade på 1743 gram igår. Efter promenaden blev det bad, på rummet denna gång, helt utan sköterskor i närheten och vi känns mer och mer rutinerade. Alla dessa aktiviteter tog på krafterna och under eftermiddagen har hon varit väldigt trött så det har inte blivit så mycket ammat idag men när vi väl har gjort det så har hon fått i sig riktigt mycket, rekordet ligger nu på 15 ml!!
Imorgon kommer ögonläkaren igen så då blir det inte så mycket promenerat under dagen, hon kommer att behöva skyddas från ljus några timmar efteråt men vi får hoppas på att komma ut på kvällen och kanske få lite mer besök??! :)

måndag 26 juli 2010

26/7

Idag är det en stor dag!

Miranda har blivit av med övervakningen och kan nu rullas runt utan sladdar och apparater dit vi vill. Detta gör det möjligt att få komma ut med barnvagn på dagarna. Vi har redan startat med en vända i solen. Då fick Mirandas farmor och farfar komma och häls på henne för första gången. Det var två mycket ivriga farföräldrar som sken ikapp med solen bredvid sitt barnbarn. Ett foto på mig  hade dom med sig för att jämföra likheter mellan Miranda och pappa som bebisar. Det är bara att konstatera att hon har fått en och annan gen från pappa!

Miranda är fortfarande mycket känslig mot infektioner och därför får besökare inte hålla eller pussa på henne. Men att få se henne räcker långt för alla som har väntat otåligt på detta tillfälle. Besöken får göras utomhus då det råder besöksförbud på avdelningen och hon får inte vara inne där det är risk för smitta som i tex cafeterian. Inte heller små barn eller någon annan som kan bära på någon dum bakterie får äran att träffa henne än. men det känns underbart att få komma ut lite och kunna ha med henne när vi äter eller lagar mat osv. Nu känns det inte som vi lånar vår dotter längre.

Senare ikväll kommer mormor Karin, Göran och moster Josefin på besök också. Då skall vi ha vägt Miranda och se hur mycket hon har gått upp i vikt. Det känns som det är rätt mycket denna gång, bara att vänta och se.

Johanna får uppdatera bloggen senare med detta besök och berätta det senaste i amnings nytt och allt annat jag har glömt i glädjeyran!

Nya bilder kommer inom kort!

lördag 24 juli 2010

Dag 38 & 39

Så  var det helg igen... det blev en tur hem denna fredagen också och denna gången så fick vi fixat det sista i hennes rum och bäddat vagga,säng och vagn så att allt är klart inför den dagen hon får komma hem.
Känns skönt att få "boa" in lite.
Innan vi åkte hade vi ännu ett föräldrasamtal där det bestämdes att övervakningen kommer att tas bort efter helgen så nu är det dags för promenader!! :)Det blir bra träning för oss att vara utan övervakningen ett tag innan vi skall åka hem, vi har funderat mycket på att köpa andningslarm men har blivit starkt avrådda från det av läkaren eftersom  hon inte har något hjärtfel eller annat som skall göra oss extra oroliga.
Det kan vara två-tre veckor kvar innan hemfärd, det hänger egentligen på amningen om inget annat skulle uppstå på vägen. Vi skall börja väga henne före och efter matning för att se hur mycket hon får i sig den riktiga vägen. det innebär också att det blir till att masa sig upp var tredje timme, dygnet runt och inte kunna sova hela nätter, men det är ju så det skall vara! Så denna natten hemma var nog den sista för min del innan vi får komma hem alla tre.
Vågen stannade på 1681 gram nu på lördagskvällen, det går undan!!
//Johanna

torsdag 22 juli 2010

Dag 37

Så har avvänjningen börjat, övervakningen skall kopplas bort den tid vi sköter, matar och håller henne för att börja vänja av oss med den. Har funkat bra hittills under dagen.
Hon får göra amningsförsök till nästan varje måltid och vi börjar hitta rätt. Hon orkar ligga vid bröstet i 10-15 min innan hon blir för trött och det hon får i sig räknas som en bonus än så länge. Snart får vi börja väga henne före och efter amning för att kontrollera hur mycket hon får i sig.Hon sondmatas med 40 ml var tredje timme, en ganska stor höjning under denna veckan och vågen stannade på 1625 gram nu ikväll, hon har ökat 195 gram den senaste veckan.

Dag 36 21/7

Tjejen växer, 39 cm lång och ett huvudomfång på 30,7 cm denna vecka.
Vi hade en liten diskussion med läkaren på ronden, eftersom hon närmar sig v 35 i ålder börjar det bli dax att ta bort övervakningen, men eftersom hon "dippat" lite med andning för inte så länge sedan togs beslut att först ta bort den medicin hon har som hjälper lungorna och när man ser att det fungerar utan den ta bort "fotbojan".
Ett steg i rätt riktning!! :)
Ögonläkaren kom på besök under förmiddagen för att kolla upp att ögonen utvecklas som dom skall, han hade problem med att få lilla fröken att öppna sina små blå bara, hon är jätteduktig på att knipa ihop dom! Vad han kunde se såg allt normalt ut för hennes ålder och det blir nytt besök om en vecka för uppföljning.
Vi åkte en sväng till IKEA för att shoppa till hennes rum men blev så besvikna på utbudet, vi plockade till oss en del textilier till sängen för att i alla fall ha något när vi kommer hem. Men vi tog en sväng runt i övriga Bäckebol och hittade lite mer rätt saker och dessutom på rea så resan blev rätt bra i slutändan, resten får växa fram under tiden.Så nu kan vi bädda både säng och vagga!

Miranda och nappen

Napp klara man sig inte utan om man heter Miranda, ligger hon på salen så hörs det över hela rummet!
Inte bästa kvalite´n kanske men, vi kanske skall öva på att zooma lite ;)

onsdag 21 juli 2010

Extra extra!

Idag kom den nya bodyn som dottern skall ha på sig under kommande EM kval i fotboll. Jag har beställt i olika storlekar så hon skall stå sig i ett och ett halvt år!

tisdag 20 juli 2010

Dag 35

Så var det tisdag igen och dags för veckans bad! Vi börjar känna oss ganska rutinerade och denna gången fixade vi allt helt själva kring badbestyren, dessvärre lyckades hon få ett jättebra grepp om sin sond och drog ut den några cm, detta gjorde henne väldigt arg och ledsen och det var tur att badet i princip var klart. När hon väl kommit upp och sonden rättades till blev hon nöjd igen.Att dessa små fingrar skall vara så snabba och starka!
Hon visar mer och mer humör över lag, det har inte alls varit poppis med blöjbyten, ögondroppar m m , men när man tar och håller om henne är allt frid och fröjd igen.Vågen stannade på 1571 gram ikväll så det dröjer tills på torsdag innan 1600 gram kan passeras, med tanke på vad som var i blöjan en stund efter vägningen så är det inte omöjligt att hon gått ner 100 gram ;). Imorgon kommer ögonläkaren på besök, i kallelsen så tyckte dom att hon skulle infinna sig på ögonavdelningen, men efter lite om och men så kommer doktorn till henne för att kolla så att ögonen utvecklar sig som dom skall, det är rutin på bebisar som föds mer än 8 veckor för tidigt och det är även det något man kommer att följa upp när hon blir äldre. Bra att dom har koll!!
Nya bilder kommer, men inte idag, nu är det dags för mat igen och sen blir det sängen!
//Johanna

måndag 19 juli 2010

Mamma på vift

Tog mig några timmars ledigt och lämnade den lilla i makens vård, så han inte blir ringrostig ;)
Fick klappat Messi och matat Zlatan som var allvarligt svältande, tror att vi kommer få sätta ett stödhjul under magen på honom när vi kommer hem....En lunch på stan med Sara som för övrigt har namnsdag idag, grattis igen!! Fick även pratat lite i telefon under tiden, det var riktigt behövligt att få tanka lite positiv energi av underbara vänner!! dagen gick otroligt fort och nu känns det helt ok att gå in i livet på avd 34 igen :)
fast när man vänder ryggen till så har det tydligen shoppats, det är nog dax att börja spara till terapisessionerna redan nu... ;) http://www.netshirt.se/shop/default.aspx

Dag 34 19/7

Ja så var ännu en dag till ända. Det har varit en dag full av blöjbyten och matningar varvat med lite "dippar". Pappa skötte sin dotter själv större delen av dagen då mamma var ute på vift. Det var arbetsgivare som skulle besökas och sängkläder samt kläder som skulle hämtas.

Det var riktigt kul att rå om Miranda helt själv. Särskilt som hon hade gett sin mamma en fin morgongåva i form av jättemycket bajs. Bra! Då blir det mindre för pappa att ta hand om :-) Miranda hade idag en relativt stor dipp i både syresättning och puls. men det räckte denna gång med att röra på henne och byta ställning. När jag hade kallat på hjälp och var på väg att ge syrgas så redde hon ut det själv, härligt!

Alla dessa dippar gör att vi kanske får ta ut henne i vagn i slutet av veckan istället för nu i början. Med övervakning har jag föreslagit för läkaren, och hon verkade vara med på noterna.

När Johanna kom upp till NÄL på kvällen så var det dags för henne att byta blöja igen. Gissa vem som hade sparat på en STOR överraskning till mamma igen? Ja, ni gissade rätt. Pappas dotter vet hur man uppför sig. En fördel till med mammans återkomst var att hon var vaken och alert på medicineringen och matning. Sköterskorna missade koffeincitratet och pappa räknade fel och gav lillan bara 30 ml istället för 35ml. Tur att någon är vaken!

Imorgon är det bad och vägning. Kan vi komma upp i 1600 gram då tro?//Patrik

söndag 18 juli 2010

Dag 32 & 33

Stora damen vägde 1529 gram nu på söndagskvällen och därmed har hon passerat 1,5 kilos gränsen!!! :)
Även intaget av mat har ökat en del under veckan, 35 ml per gång är vi uppe i nu plus att vi försöker amma ett par gånger om dagen, nån ml har hon nog fått i sig den vägen vill vi tro.
Från att ha varit jättestabil i sin andning och inte ha behövt syrgas på flera dagar har hon börjat med ett nytt "hyss" , sen sent i torsdags kväll har hon gjort några riktiga störtdykningar i sina värden med både puls och andning, riktigt otäckt!! Två gånger bara sedan i går kväll. det är inte alls onormalt för hennes ålder,det heller tydligen,men  man blir ju jätteorolig! Promenad i barnvagn dröjer och vi kanske inte skall drömma så jättemycket om hemfärd inom en snar framtid, för att inte bli alltför besvikna.
Det som är positivt är att man verkligen märker att hon blir större, kinderna är mycket rundare, man kan till och med ana en dubbelhaka. Upptäckte idag att hon växt ur den id-märkning hon har runt foten, den satt riktigt hårt helt plötsligt så nu har vi fått uppgradera till nästa storlek. så det går framåt, men sakta, och vi får försöka vara mer tålmodiga för denna veckan har varit lite tung när det gäller hemlängtan.Man känner sig väldigt isolerad från omvärlden när man är här inne och så styrd av av rutiner och kommunikationssvårigheter med omvärlden, men nu kommer ny vecka, nya tag, hoppas vi ! :)

Dag 31 1 månad gammal!!

Så var det en hel månad sedan hon kom till världen, tiden går fort men ändå inte just nu.
Syster Marita hade pyntat hennes övervakningsskärm med en flagga, dagen till ära, själv firade hon genom att nästan ta sig över 1500 grams vallen, 1490 gram stannade vågen på.
det var även dags för ögondroppar igen, kladdet vill inte riktigt ge sig och nu var det inte tal om att fjäska med någon sköterska längre för att få det idroppat, får nog jobba en del på att öva upp mina sjuksköterskestalanger....det är väl tur att hon har en pappa som inte är så känslig för sånt där ;)
Apropå sköterskor så var denna fredag sista arbetsdagen innan semestern för flera av våra favoriter, vi hoppas ju innerligt att vi fått åka hem när dom kommer tillbaka från sin ledighet så det blev några farväl under dagen, hoppas att det kommer några som är nyutvilade som är minst lika bra!
//Johanna

torsdag 15 juli 2010

Dag 30 15/7

Vistelsen på NÄL måste nu ha passerat halvtid. Enligt mina GISSNINGAR så är det någonstans mellan två och tre veckor kvar om allt flyter på bra. Vi hade idag föräldrasamtal med läkaren och han sa bara att vi har ett antal veckor kvar. Jag förstår honom. Det är ju omöjligt för honom att i dagsläget säga något mer exakt.

Miranda har kommit igång mycket bättre med andningen nu. Vi har inte behövt syrgas på flera dagar nu. Dom få dipparna hon har blir allt mer sällsynta och mindre påtagliga. Oftast behöver vi inte göra något, ibland smeka lite lätt på hennes rygg. Vid vägningen igår så konstaterade vi att hon nu vägde 1430gram. Hon ökar bra i vikt. Hon har inte växt något att tala om på längden den senaste veckan men man börjar nu tydligare se lite babyfett på henne. Hennes hår växer bra. Nu är det så långt i nacken att det går ut över kragen. En liten raggar frilla påminner det om.

Vi har henne större delen av dagen på rummet varje dag nu. Nästa steg är att ta ut henne i en barnvagn på promenad. När jag frågade läkaren om när vi kan göra det så tittade han ut genom fönstret  och sa att det regnade för mycket idag men att det inte var något som hindrade annars! Redan!? Nu är det bara frågan om vi vågar ta ut henne utan bevakning redan nu eller om man väntar till efter helgen.

Mirandas rum är nästan klart nu. Ska bara måla över fönsterlister en gång och få upp en lampa. Sedan är det bara pyntet kvar. Det lämnar jag med varm hand över till hennes mamma, så hon får ut alla sina designer drömmar om hur ett barnrum ska vara. Återstår även lite shopping. Det får bli en tur till IKEA nästa vecka och köpa textilier i stora lass. Jag anar att det kan bi många nerkissade lakan framöver.//Patrik

tisdag 13 juli 2010

Dag 27 & 28

I går var dags för vägning igen, 1369 gram stannade vågen på denna gång.Hon har varit fortsatt stabil med sin andning, fick syrgas en gång under gårdagen och ingenting än så länge idag!!
Vi åkte ner till Överby för att hämta säng och skötbord så nu är pappa hemma ikväll och en stund imorgon för montering, ommöblering och städning av hennes rum.Det fick bli en onyttig hamburgerlunch innan det var dags för nästa matning men det är så skönt med lite miljöombyte!!
Man behöver verkligen få komma ifrån dessa väggar om än en liten stund på dagen.
Fick även lägga tid på att försöka få tag på Försäkringskassan, "du är nu nr 191 i kön..." tog bara en halvtimme att komma fram och nu känns det som att jag har lite mer koll på läget när det gäller hur man skall fylla i blanketterna, förhoppningsvis skyndade jag kanske på handläggningen oxå!! Kuratorn hjälpte oss innan hon gick på semester men man kunde tydligen inte göra som hon tyckte, även om det hade varit det mest logiska, men nu har vi koll igen!?
Under kvällen har veckans bad avklarats, pappa fick hålla henne för första gången och mamma tvätta, hon var nog lite väl hungrig även denna gång så hon var inte helt lycklig under behandlingen. Hon har fortfarande lite fosterfett kvar i vissa veck som vi försöker få bort med babyolja, men det är inte det lättaste!
Efter badet så kammade vi hennes hår, det skall vara bra för att stimulera hårsäckarna.
Vi provade även ett riktigt seriöst amningsförsök med hjälp av amningsnapp och hon fick faktiskt i sig litegrann, hon fick bara prova en lite stund och sondmatades med lite mindre mat än vanligt efter det, det kändes verkligen som ett stort framsteg!!! Hon kanske känner att mamma och pappa vill åka HEM?? ;)

söndag 11 juli 2010

Dag 26

Dagen började bra, en sköterska pratade om att det inte behövde dröja så mycket mer än en vecka innan man skulle kunna ta ut henne på promenad, den andra ökade på maten till 29 ml per gång. Det är nästan två matskedar det!!! Låter inte mycket men när man ser hennes lilla mage så inser man att det är en del. Sköterskan liknade det med att det är som om vi skulle äta julbord varje gång vi åt och tro fasen att man skulle behöva lite syrgas för att kunna andas ordentligt då!!Hon är fortfarande lite tät i näsan och lite geggig i ena ögat, får se vad som sägs på ronden i morgon men anar att det kan vara dags för ögondroppar igen.
Vi tog inne henne på rummet på förmiddagen och det var lite kämpigt med andningen rätt så tidigt i matningen, det blev att ta fram syrgasen igen, trots detta så gjorde hon en jättedipp och skrämde livet ur oss båda, både puls och syresättning sjönk jätte-jättelågt, sköterskan var tack och lov väldigt snabbt på plats och även om det kändes som en evighet där och då så hämtade hon upp sig igen.

 Här är skärmen som vi "stirrar blint på" ibland, man får påminna sig om att den lyser och låter när något är fel och försöka slappna av istället.
Till nästa matning byttes sonden ut och den kan ha varit en bov, den såg inte helt fräsch ut ( inte för att jag vågade titta när den byttes ut) så efter sondbyte och  mer koksalt i näsan så har eftermiddagen varit lugn, 
ingen syrgas och nästan inga larm.Hoppas att det håller i sig!

Dag 25

Så underbart att sova hemma en natt!! En massa saker på "att-göra-listan" blev fixade,tvätt, matlagning, gräsklippning mm.Fick matlådor från min snälla mamma, guld värt att bara kunna tina upp lite middagsmat snabbt och lätt. Nu när hon får vara på vårt rum finns det inte så mycket tid över för matlagning. När vi kom tillbaka var allt frid och fröjd, vi tog henne till rummet några timmar, vägde henne, 1337 gram blev det denna gången och klädde henne i den rosa sovbodyn hon fick tidigare i veckan, den är lite stor, men bara lite och helt perfekt just nu då hon varit lite kall om benen. eftersom hon har sin "fotboja" så underlättar det om man kan undvika byxor....

Hon hade lite bekymmer med andningen och lät tät i näsan igen så det fick bli att spola med lite koksalt.Till makens förtret så hade 4:an helt plötsligt försvunnit ur kanalutbudet så inte blev det nån fotboll där inte :( kan det vara sabotage????

fredag 9 juli 2010

Viktuppdatering

Lilltjejen vägde in på 1293 gram i torsdags kväll, nu lär hon väl passera 1300 gram imorgon. Och så hade ju mamma rätt i sin gissning, vad annars???? ;)

Dag 24

Nu är det fredag och vi är båda hemma för en natt så vi kan få tvätta och klippa gräs samt lösa andra diverse praktiska saker som måste fixas. Livet står ju inte still bara för att vi bor på NÄL. Räkningar ska betalas, mat ska lagas till kommande dagar på sjukhuset osv. Det är riktigt kul att se att våra katter uppskattar vår hemkomst. Messi blir helt till sig och har kört nosknubbis med husse och matte en lång stund nu. Zlatan är lite mer cool men ändå glad att se oss. Men det är ju åter till NÄL imorgon så katterna får vänta några veckor till på den permanenta hemkomsten.

Miranda mår bra och var inne på vårt rum hela dagen innan vi åkte hem. Känns som jag nämnt tidigare riktigt bra att få rå om henne ifred. Där inne på rummet kan vi få göra saker på vårt sätt i vår takt och lära oss Miranda i lugn och ro. Det är absolut inget fel på personalen, tvärtom. Dom är alla extremt snälla och hjälpsamma så fort man vill ha hjälp och funderar på något. Det är bara det alla sköterskor gör på sitt sätt. Nu gäller det för mig och Johanna att hitta vårt sätt som fungerar bra med Miranda. Det gäller allt från blöjbyten till matning. Man lär ju känna henne när hon tycker något är fel. Man ser när andningsuppehållen är på gång osv.

Det ska bli väldigt skönt att få sova i egen säng en natt och att grilla lite hamburgare, grillen står faktiskt och gottar till sig i skrivandets stund här på altanen. Imorgon blir det melodikryss frukost innan det bär av till NÄL igen och få ta hand om dottern. Det är gott med en minipaus men ska bli lika skönt att få komma tillbaka till min lilla snigelpadda.//Patrik

Onsdag och torsdag v 27


Dagarna är som alla andra både fyllda av trevliga saker och obeskrivlig tristess. 
Det trevliga är att vi hade Miranda inne på rummet för första gången under onsdagen. Det är ännu ett stort steg i rätt rikting. Fem timmar blev det ungefär första gången. Det var tänkt att bli lite längre men ett blodprov som skulle lämnas gjorde att det blev lite senare. Under blodprovets gång fick mamma bekänna färg. Hon är som vissa kanske vet väldigt stickrädd och avskyr sprutor. Man kan tycka att denna fobi borde släppa lite efter att hennes make nu ger henne en spruta varje dag sedan kejsarsnittet. Detta för att motverka blodproppar. Men hon hade väldigt svårt för att se när sköterskan letade frenetiskt efter en ven att sticka i. Jag var faktiskt orolig att hon skulle svimma ett tag. Det gick tillslut och svaren visade att Miranda hade bra blodvärde och inga infektioner. Man hade varit lite fundersam över detta från läkarnas sida för att hennes andningsapnéer (andningsuppehåll) fortsatte. Det är inget konstigt med dom i och för sig men man vill ju kolla alla eventualiteter, speciellt sedan man har anat att hon är lite tät i näsan.
Inne på rummet gick det bra. Det kändes väldigt roligt och avslappnande att vi fick ha vår dotter för oss själva för första gången. Ingen som stod och tittade på oss eller något annat skrikande barn i bakgrunden. Det var bara mamma och pappa med sin dotter, ensamma. För första gången. Någonsin.  Det gick självfallet inte helt smärtfritt utan det var ett par apnéer där sköterskorna fick komma till rummet. Dom vill nämligen att vi larmar på dom så fort vi måste använda syrgas. Är det bara korta uppehåll som vi får igång med att bara smeka Miranda på ryggen där vi kan stänga larmet själva så behöver dom inte komma. Största skälet till att dom behöver kolla är för att föra statistik. Det är viktigt att veta hur ofta hon kommer så långt ner i sina värden att hon inte klarar det själv utan behöver hjälp av syrgas.
Bortsett från sköterskorna snabba besök var vi alltså själva med henne och kunde pyssla om henne själva, och självklart fick vi passa på att plåta lilla tösen i lugn och ro också.
Senare på kvällen när hon var inne på vårdrummet igen så var det dags för mätning. Nu var hon trettioåtta centimeter lång , det är bara att konstatera att hon växer riktigt bra, ännu ett gott tecken!
Vi har även upptäckt att hon har riktigt långa ögonfransar som matchar det mörka lockiga håret. Mamma vill köpa en bebis borste för att stimulera hårsäckarna så håret fortsätter att växa och bli tätt och fint.

På torsdag fick vi in Miranda på rummet igen. Nu fick hon vara här under två måltider. Vi hämtade henne till tio målet och rullade tillbaka henne till fyra matningen. Klockan ett matningen tog vi på rummet. Hon äter nu 27 x 8 ml per dag och får lite vitamintillsatser och salt i den vid olika tillfällen. Senare ikväll ska vi väga henne. Mamma tror på 1294 gram och pappa på 1285 gram. Vem som har rätt får vi se sen!
Vad menar jag då i början med tristess? Jo, att få tiden att gå på ett vettigt sätt mellan skötningarna är inte det lättaste när man lever i ett rum på cirka sju kvadratmeter och delar kök, dusch och toalett med alla andra föräldrar på avdelningen. Man kan lugnt säga att varken jag eller Johanna är camping eller kollektiv människor utan värnar om vårt privatliv. Sängarna är smala och min är en mjuk tältsäng som man inte kan vända sig i utan att vakna varje gång. Johannas säng är lika smal men stenhård, enda fördelen med den är att den är elmanövrerad så man kan justera rygg och ben. Den dåliga sömnen gör att man går i en koma hela dagen och den begränsade ytan man lever på med sina fasta rutiner gör att jag funderar på om vi inte på många sätt har det ungefär som fångar på en öppen anstalt, med den skillnaden att fångarna har garanterat ett dagrum med olika sorters förströelse.

Men, det är lustigt. Hur tråkad och seg man än känner sig så piggnar man till och blir glad så fort man får träffa lilla Miranda. Hon gör att man kommer att fixa den här tiden på ett vettigt sätt. Och jag vill definitivt inte glömma min fru som jag lever så tätt inpå just nu. Trots att vi trampar på varandra tjugofyra timmar om dygnet så är hennes sällskap det bästa jag vet. Utan henne hade det inte gått. Tack min älskade för att du alltid finns till hands och så vi kan hjälpas åt att muntra upp varandra när det är tungt.//Patrik

tisdag 6 juli 2010

Rättning

Måste bara påpeka att dottern väger 1236 gram och inte 1226....//Patrik

Dag 21 6/7

"Firar" fyra veckor på Näl idag....den veckan jag var på antenatal kändes seg som sirap men sen hon kom till världen har tiden gått väldigt snabbt, och tur är väl det!
Idag har vi besökt Försäkringskassan eftersom vissa blanketter inte hade kommit med posten, när vi väl hittade dit efter en stunds letande, så fick vi snabb service och ett väldigt trevligt bemötande, över förväntan. Så nu är det bara att vänta på att beslut skall tas och förhoppningsvis trillar det in pengar på kontot innan månaden är slut.
Vi passade på att ta en lunch på stan innan det var dags att återvända till Miranda.
På eftermiddagen smet jag iväg för en fika på Överby med Cecilia, fick en massa fina kläder som skall bli kul att prova på! Stort tack igen! Vi gick även en sväng i barnklädesbutikerna och det blev lite som fick följa med mig "hem". Fikan fick ett snabbare slut än planerat då lilla frökens onsdagsbad hade blivit flyttad till ikväll.
Bad brukar vara en uppskattad aktivitet, men inte idag, vet inte om hon var för hungrig, olycklig var hon i alla fall innan och under badet, inget vi är vana vid. Men väl påklädd och med lite mat i magen somnade hon väldigt gott i min famn. Den lilla stumpen navelsträng som fanns kvar lossnade efter badet.
Vågen stannade på 1226 gram ikväll.
I morgon verkar det som att hon får komma till vårat rum, hoppas verkligen på det!!

//Johanna

måndag 5 juli 2010

Dag 20 5/7

Hon äter och växer, vågen stannade på 1200 g igår kväll, med avdrag för den blöja hon hade på sig så är1187 g den korrekta siffran.Ögoninfektionen verkar ha gett med sig så hon slipper ögondropparna, vilket hon nog är rätt nöjd över skulle jag gissa på, det har inte varit poppis direkt....
Andningen har varit mer och mer stabil, nu ikväll fick hon en dos syrgas under matningen, den första på nästintill ett dygn.Hon har klarat att komma ur de andra "dipparna" själv. Känns väldigt skönt att slippa höra att det plingar från vår monitor...Igår kväll fick vi också klätt på henne med hennes alldeles egen outfit, den ceriserandiga body som hon fick av morfar med familj, den passar rätt ok, finns lite att växa i fortfarande men hon behöver inte tälta i den.
När vi flyttade upp i vårat föräldrarum trodde jag aldrig att vi skulle få plats med alla pinaler som vi hade med oss, såg ut som ett mindre cirkussällskap när vi kom med alla väskor och kuddar, men allt fick plats riktigt riktigt bra, rummet rymmer två sängar och en fåtölj, skall Miranda kunna flytta in så får antingen en säng fällas ihop eller fåtöljen flytta ut.....och flytta in verkar det som att hon kan få göra rätt så snart, korta stunder till en början.Att få kunna rå om henne själv och få stänga dörren om oss alla tre en liten stund är något man längtar efter.Vi får jättemycket stöd och hjälp av den duktiga personalen ,men att få vara lite ifred är efterlängtat.
I korridoren finns det dusch,toa och kök som vi delar med nio-tio andra familjer, min fobi för att bo på vandrarhem och dela utrymmen med okända människor kommer jag nog vara över innan sommaren är slut.
det är även skönt att ha tillgång till ett riktigt kök med kyl och frys, man kan tillaga riktig mat när man vill :)
Allt känns väldigt positivt, det negativa är väl att vi får mindre motion när vi inte behöver gå genom halva sjukhuset till henne och så är det ju det där med uppkopplingsmöjligheterna, får väl överleva det ;)

Vill passa på att skicka många Gratiiskramar till lilla L som föddes för 4 år sedan idag och fick vara på avd 34 under sina första veckor, det har varit väldigt skönt att känna några som varit med om samma sak och kunna ta del av deras erfarenheter!

//Johanna

söndag 4 juli 2010

Dag 19 4/7

Nu börjar livet utan mobil och bredband. Vi har fått ett föräldrarum inne på avdelningen idag. Detta gör att vi får försöka uppdatera bloggen när vi sitter på caféet nere i entrén så vissa dagar hinns det kanske inte med.

Men vad viktigare är, det känns som vi är ett stort steg närmare att få ta in Miranda på rummet hos oss. Det är ju det som är det viktigaste. Det kommer väl bli korta pass i början men kommer att ökas på efterhand. Ikväll ska det bli vägning igen. Att se det resultatet blir spännande. Hon äter ju bra nu.//Patrik

lördag 3 juli 2010

Dag 18 3/7

Idag var det återkomst till NÄL efter ett mindre mellanspel hemma på Nordmanneröd. Gott att vara hemma och få träffa lite vänner och klappa lite katt. Men har riktigt längtat tillbaka till NÄL och haft ångest över att inte träffat dottern på många timmar. Men nu är ju ordningen återställd. En blick på dottern och man mådde ofantligt mycket bättre igen.

Miranda blev vägd igår kväll och vågen hade visat på 1115gram. Känns fantastiskt bra! Hennes andning har blivit lite mer stabil och syremättnaden håller en bättre nivå. En och annan dipp kan det bli men inte lika ofta. Hon får fortfarande ögondroppas och ögonen blir sakta bättre. Maten kompletteras nu med lite salter och hon får nu 8x26ml per dag. Hon har även sluppit ifrån vattenmadrassen som hjälpte henne hålla värmen. Nu räcker det med ett rejält täcke.

                                 Mamma tar tempen.


Det känns även som att hennes utseende ändras lite grann nu när hon har ökat i vikt och blivit lite äldre. Lite rundare kinder, något rundare hals och långa vackra ögonfransar. I hennes ögon kan man nu ana den babyblå tonen som jag antar kommer att ta över ett tag. Om jag får säga det själv så är det en väldigt fin liten flicka.

Jag har ju faktiskt inte nämnt ett ord om fotbolls VM men måste nu få passa på. Heja Tyskland! Vilket lag och vilken underhållande fotboll dom spelar. Hoppas nu att dom tar hem hela cupen. Drömfinalen vore mot Holland som är nästan lika roliga att se på. Heja heja!//Patrik

fredag 2 juli 2010

Fredag 2/7 Dag 17

Idag har andningen känns lite mer stabil, hon har fortfarande fått lite hjälp av syrgas och man har även bytt tillbaka till den första typen av övervakningsmonitor som hon hade, den är inte lika känslig för när hon rör sig.
sköterskan lät båda vara uppkopplade samtidigt på henne och man kunde se skillnad på värdena, det känns bra att hon har fått tillbaka den första varianten, den är även mycket lättare att hantera när man skall byta givaren som hon har på foten ( den så kallade "fotbojan")
Det har varit mycket "hålla handen" idag när hon har fått mat, det är fascinerade att känna vilken kraft hon har i sin lilla hand och även över hur extremt liten den är, den täcker knappt min tumnagel....fötterna känns däremot desto större, ungefär lika långa som mitt lillfinger.
Ögoninfektionen har även drabbad det andra ögat, det kan tydligen ta ca fem dagar innan det rättar till sig trots att hon får ögondroppar, att torka rent det lilla ögat är ju inte direkt poppis då visar fröken vilket humör hon kan ha (kommer från pappa om det är nån som undrar.. ;) ) den lilla stump av navelsträng hon har kvar verkar vara p väg att lossna, även denna skall göras ren och efter att ha behandlat både den och ögonen så kan det vara läge att trösta med napp och mat.
I natt så sover vi hemma, första gången på 2 och en halv vecka för min del, känns märklig men också lite skönt att få krypa ner i sin egen säng och riktiga lakan som det inte är Landstingslogga på.
Jag vet att hon är i goda händer i kväll och även  imorgon, hennes "egen" sköterska jobbar så mamma känner sig så trygg man kan vara.

Torsdag 1/7 Dag 16

Dagen började med en stund i mammas famn under matningen.25 ml är hon uppe i nu per måltid,sprutan som hon får maten i ser stor ut i våra ögon men man kan ha i åtanke att en matsked rymmer 15 ml.....
det blev ganska många små andningsuppehåll under matningen och doktorn var i rummet och hörde allt plingande från maskinen så det ordinerades medicin två gånger per dag i stället för en.
Hon  har även fått en liten infektion i höger öga, inget ovanligt alls, så hon får ögondroppar var sjätte timme. sköterskan tyckte även att hon lät lite tät i näsan så infektionsprover togs under dagen, även denna gång var de negativa. Känns skönt!!
Båda föräldrarna tillbringade kvällen, på var sitt håll, utanför Näl, Miranda fick många fina presenter av mammas kollegor och av pappas vänner. Tack så mycket igen!!
Skönt att komma i från sjukhuset en liten stund men väldigt svårt att lämna henne.
Under dagen hade hon även fått lite andningshjälp med syrgas, ett litet munstycke som läggs några cm från ansiktet som gör att syresättningen håller rätt värde. Det var lite mer avslappnat att ha henne i famnen när det inte plingade från monitorn hela tiden så det blev en lugn avslutning på dagen.