Torsdag 26/8 Dagen då hon skulle fötts!!

Vad kan vara en bättre aktivitet än att åka till Näl på den beräknade förlossningsdagen??
Vi skulle ju ändå kanske varit där....
Det var dags för magnetröntgen på hennes hjärna,detta för att hon var så liten när hon föddes.
Detta var lika med en heldag på avdelning 34 igen.
Vi kom vid nio tiden och fick ett eget vårdrum där det fanns övernattningsmöjlighet, vi insåg snabbt att vi inte tänkt till inför besöket. Det skulle bli en lååång dag och inget läsvärt fanns med i packningen. Fick snabbt springa ner och inhandla några tidningar i kiosken. Hängde i föräldraköket innan det var dags för första amningen. Fick träffa Mirandas fd rumskompis som snart skulle få komma hemma på permis, hon har varit där ett par veckor längre än Miranda och familjen är väl värda att få åka hem!!!
Efter amningen var det dags att sätta nål och som vanligt var det inte lätt att hitta blodkärl, under STOR protest från lilla fröken så hamnade den i huvudet, med snygg nätmössa utanpå som när hon var nyfödd...
Efter det så sov hela familjen middag,efter tuppluren så fnissade min käre make som en liten skolflicka när jag skulle gå ut och meddela att det var dags för matning nr 2. Han ville inte säga vad det var han skrattade åt när jag frågade gång på gång vad det var med honom. När jag kom till en spegel förstod jag, jag hade verkligen kvar kudden i ansiktet, tack igen för att du meddelade detta efteråt....  Nu sattes det sond på en arg och hungrig tjej och det var sådär lätt att amma henne efter det med stor nål i huvudet och sondslang. Genom sonden skulle hon få lugnande medicin,den smakade tydligen så dåligt så att sonda ner den direkt i magen var enda alternativet.Nu insåg vi misstag nr 2 denna dag, jag hade klätt henne i jättesöta rosa snickarbyxor och rosa body som skulle dras över huvudet.....body med metallknappar.....funkar inte så bra när man skall magnetröntgas....det är sådär lätt i vanliga fall med en sån body och nu med nål i huvudet och sond...skitsmart... tur för mig så gick den att åla av åt andra hållet och vi hade med oss en kofta utan metallknappar så vi slapp låna landstingskläder.
Hon rullades ner till röntgen och fick små öronproppar instuckna i öronen och där fick vi lämna henne för undersökning. När hon kom tillbaka till avdelningen en dryg timme senare hörde vi henne innan vi såg henne, en förtvivlad liten tjej som fick ny blöja och mer kläder, hon var jättekall och vi trodde att hon var hungrig men hon ville bara tröstas i famnen, satt med henne i nästa en timme och jag fick inte röra henne,då gallskrek hon, bara hålla.
Hon hade givetvis vaknat till när dom skulle börja undersökningen så hon hade fått extra dos lugnande genom nålen i huvudet och nu behövde vi vara kvar över två mål där hon åt ordenligt i stället för ett. Hon hade fått ett par andningsdippar under undersökningen så uppe på rummet fick hon övervakning så att vi kunde se att hon var stabil.Vid halv åtta på kvällen var första gången hon var pigg och hungrig efter det blev hon befriad från nål och sond och efter mål två vid halv tolv var vi redo för hemfärd.Det blev en låååång låååång dag och det känns skönt att det är gjort,provresultatet dröjer då det är hundratals bilder som skall gås igenom.

Efter en sån tuff dag kan man behöva mycket kärlek!